KRISTOFFER WESTIN – Sound of Music 04 Apr 2014

Mellan 2011 och 2013 genomförde Ensemble Hodos en programserie i fem delar med musik av amerikanen Philip Corner (f. 1933). Syftet var ett helhetsgrepp på Corners verksamhet som komponist och antalet programdelar motiverades av samma antal övergripande perioder som förknippas med hans musik. Detta lovvärda och ambitiösa projekt följs nu upp av fem individuella CD-utgåvor som kommer att publiceras på Umlaut Records under 2014. Först ut är den andra delen, vilket förstås kan te sig lite märkligt, men samtidigt utgör denna period Corners mest uppmärksammade, varför det kan vara en bra utgångspunkt. Med på skivan finns tre kompositioner från tidigt 1960-tal, samt en från 1970-talet. Denna andra period har fått benämningen The world (graphic innovations & indeterminacy) 1960–1975 och domineras alltså av grafiska partitur och kompositioner baserade på obestämdhet. Det senare begreppet – obestämdhet (indeterminacy) – har på musikområdet framförallt debatterats och diskuterats av John Cage och beskriver musik vars utfall är obestämt – där varje framförande är unikt. För att uppnå detta resultat är verken vanligen utformade med vissa öppna musikaliska parametrar, så att musikerna får göra aktiva val beträffande exempelvis tonhöjd och/eller tempo etcetera.

När Cage och komponistkretsen kring honom – Christian Wolff, Morton Feldman och Earle Brown – började skriva musik på detta sätt i början av 1950-talet var det i stor utsträckning ett outforskat fält. För Cages vidkommande syftade greppet till att frigöra konstnären från sitt ego och i förlängningen förinta distinktionen mellan konst och liv. Hans närmaste kollegor delade i någon mån denna idé till en början, även om de några år senare vandrade olika vägar. Philip Corner inledde sina experiment med obestämdhet i början av 1960-talet, en tid då begreppet redan hade prövats i många och olika riktningar. Den unga amerikanen såg emellertid en möjlighet att börja om, att skjuta alla tidigare idéer åt sidan, och skriva en slags nollpunktsmusik. Sålunda präglas de tidiga kompositionerna av en koncentrerad samling enkla instruktioner, som erbjuder musikerna mycket frihet inom ett visst ramverk.

”Crash actions” (1963) och ”In intimacy – pulsations” (1963) utgår från samma struktur, där olika sätt att frambringa regelbundna pulser utgör fundamentet. Skillnaden mellan kompositionerna är att ”Crash actions” ska framföras starkt, medan ”In intimacy – pulsations” ska spelas svagt. Pulsernas tempo varieras, mestadels upprepningar av en eller flera toner (sällan någon riktig ”fras”), men även successivt snabbare respektive långsammare rörelser nyttjas. Ofta förekommer flera olika rytmer parallellt, vilket medför en komplex ljudbild när flera instrument spelar. En styrka med inspelningarna är att ensemblen har placerat ut sig i fältet, så att lyssningen får ett påtagligt djup.

Med friheten kommer emellertid ansvar – att vara innovativ i stunden och samtidigt förhålla sig till instruktionerna. Detta tycker jag också utmärker Ensemble Hodos framföranden, vilka är dynamiska och intresserar genomgående. Genom de många öppna parametrarna blir ensemblen en viktig medkomponist och en förmåga till improvisation är heller inte ovidkommande. Möjligheten till improvisation var annars något som den första generationens indeterminacy-komponister försökte undvika i stor utsträckning. Earle Brown uppskattade visserligen jazz och tycks därmed ha ett mer avslappnat förhållande till improvisation och Christian Wolff utvecklade ett djupt intresse för metoden på 1960-talet, medan Cage och Morton Feldman förhöll sig mycket skeptiska. Mig veterligen tycks Corner ha fattat tycke för improvisation vid ett tidigt stadium och förefaller mer tillåtande redan inledningsvis.

Sympatisk, engagerad, öppen och anarkistisk är uttryck som jag förknippar med Corners musik. Kanske dessa aspekter framförallt framkommer på de två volymerna More from the Judson years (early 60:s) instrumental – vocal works som gavs ut på Alga Marghen för …hoppsan… tio år sedan ser jag nu. Dessa inspelningar håller dock inte i lika hög grad som Lifework: a unity / 2. the world (graphic innovations & indeterminacy) 1960–1975. Volymerna på Alga Marghen varierar i kvalitet både med hänsyn till verk, framförande och inspelning. Däremot finns här en rörligare spontanitet än i Ensemble Hodos tolkningar. CD-skivorna på Alga Marghen innehåller endast ett verk, ”Punkt” (1961), som även tolkas på Umlaut-skivan. Det är en gänglig, ljudpunkterande resa, som påminner något om en blandning av Cages pianokonsert, Stockhausens ”Kreuzspiel” och John Stevens fria improgrupp Spontaneous Music Ensemble.

Däremot finner jag inte ”Punkt” lika spännande som ”Crash actions” och ”In intimacy – pulsations”. De två senare verken utgår – som sagt – från samma struktur, där det förstnämnda stycket ska spelas starkt och det senare svagt. ”In intimacy – pulsations” är en personlig favorit som lockar genom det mjuka, intima förhållningssättet till instrumenten, varigenom ljuden får en rund och världsomspännande karaktär, som vädjar till ett detaljerat lyssnande, medan ”Crash actions” tvingar oss ett steg tillbaka och avslöjar ett avlägset förhållande till den gamla världen, konstmusikens Europa – en uns av något kargt och formellt.

Tråndrånande ”Compare with ‘Exquistely sloppy OM’” är ett trivsamt stycke som gör sig bra i sammanhanget på albumet, men minner även om att det torde ha tillkommit under – vad jag uppfattar som – en övergångsperiod i Corners komponerande. Jag tänker på verkserien ”Metal Meditations”, men även ”Gong”, kompositionerna för gamelanensemble och flera andra stycken vilka rör sig mot ett annat kompositionstänkande, där instrument med lång efterklang dominerar. Kort sagt saknar jag verk mellan 1963 och ”Compare with ‘Exquistely sloppy OM’”. Å andra sidan har flera verk från denna period dokumenterats på framförallt Alga Marghen och kanske deras utgivning räcker gott som komplement. Jag hade dock förordat nyinspelningar av några fler verk och önskat att den andra volymen i serien utökats till två CD-skivor. Men man kan inte få allt. Det är med stor spänning jag väntar på kommande volymer och under tiden spisas 2. the world (graphic innovations & indeterminacy) 1960–1975 med stor behållning och glädje.

http://www.soundofmusic.nu/recension/philip-corner-ensemble-hodos-%E2%80%93-lifework-unity-2-world-graphic-innovations-indeterminacy-19

Pin on PinterestShare on TumblrShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+