Yellow Bell - Roland Keijser & Raymond Strid

                                             Å NEJ DÅ

                                           inte lider jag
                                           av absolut gehör

                                            å nej då

                                            åtminstone inte
                                            värst mycket mer
                                            än vad som krävs
                                            när man tror
                                            att det stör

                                            hyfsad hörsel
                                            berör mig mer

                                             hyfsad hörsel
                                             duger gott och väl

                                             (såvitt jag kan se
                                              när jag blundar)

                                              åtminstone
                                              för en stund
                                              av förundran
                                              här bredvid

                                              alldeles i närheten

                                              intill ett liv
                                              i relativ trivsel

                                               absolut gehör
                                               varslar om annat

                                               (såvitt jag förstår
                                                där jag är ute
                                                och cyklar)

                                                låtsas inte om
                                                sånt ostadigt väder
                                                som ständigt blir blåst
                                                från både när och fjär

                                                  hör inte på
                                                  när tiotusen toner
                                                  ömsar färg

                                                  tycks lyssna
                                                  efter annat
                                                  nån annanstans

                                                  låter dövörat
                                                  slå till
                                                  titt som tätt

                                                   men oj då

                                                   allt finns ju kvar
                                                   nånstans överallt
                                                   mitt ibland oss

                                                   (såvitt jag minns
                                                    när jag glömmer
                                                    att jag drömmer)

                                                    medan leken andas
                                                    i takt
                                                    och otakt
                                                    med ingenting

                                                    utom transen
                                                    i själva dansen

                                                    ingenting är
                                                    i absolut förvar

                                                    utom allt
                                                    som nöjer sig
                                                    med att bara vara

                                                    någorlunda relativt

                                                    öronmärkt
                                                    eller ej
                                                    kan kvitta